Idag ringde Ida (min syster..) till Lidköpings sjukhus och frågade när hon skulle vara inne i morgon. Hon ska nämligen operera sitt knä, har för mig att det är korsbandet. Jag hade förväntat mig en bra tid, typ elva, eller tolv. Ja, helt enkelt en tid där du inte behöver gå upp mitt i natten för att passa.

 

Tror ni att hon fick en bra tid? Neej.. Klockan tjugo över sju, prick, ska vi vara i Lidköping. Jag har aldrig kört till Lidköping och ingen av oss vet hur lång tid det tar. Så vi ska åka tio i sex för att vara ute i god tid. Åh, så glad jag blir! Eller inte..

 

Jaja, det finns ju bra saker med att skjutsa Ida också. Jag får köra bil, vilket jag tycker om. Jag kan sitta och göra ingenting på ett sjukhus, eller läsa en bok. Jag kan ta en promenad på fem minuter, sen är jag i Lidköpings "centrum". Så det är inte så farligt att gå upp tidigt. Morgonpigg har jag alltid varit, så det kommer inte bli några problem. Men det är senare under dagen tröttheten kommer komma smygandes på mig.

Aja, nu ska jag njuta av ett nytt avsnitt av Grey´s Anatomy och sen är det bums i säng!