Just nu har jag kommit in i en period där jag tycker att det är riktigt roligt att pussla, ni vet massor av bitar som inte vill sitta ihop med varandra, motiv där allt är grönt och brunt. När jag var på Gekås i Ullared tidigare i veckan så köpte jag mig ett lagom stort pussel på 350 bitar, som jag och Ida snabbt pusslade färdigt. Jag tyckte det var lite tråkigt att det tog så kort tid, så jag bad mina grannar som skulle till Ullared att köpa med sig ett 350 bitars och ett 1000 bitars.. Varför gjorde jag det?! Bad om ett 1000 bitars?! Nu kommer jag ju få sitta i flera timmar, dagar, veckor, månader och år, för att få ihop ett pussel.. 

 

Nej då, det går faktiskt rätt bra, förutom en liten viktig detalj. En av kantbitarna saknas.. Eller, ja den finns väl bland alla andra bitar, men jag kan inte hitta den i alla fall.. Så nu sitter jag och stirrar mig blind på alla bitar och sliter mitt hår. 1000 bitar är en utmaning, för man har inte koll på så många bitar. Okej 350, det är ju lagom, men 1000? Inte lagom..