Tröttare än en Gnu som har försökt springa ifrån ett lejon, sitter jag i min mjuka 1.05 säng, kikar på bloggar och ska snart titta på ännu en Videoblogg av den däringa Clara Henry. Vilken härlig människa hon är! Jag blir helt överglad när jag kollar på hennes videobloggar. Att man kan vara så rolig, öppen och skämtsam på samma gång. Hon tar mig med storm varenda gång.

 

Något jag dock inte fattar är hur hon kan klara av att stå framför kameran utan att bli helt stum. Jag testade förut, ja att stå framför kameran, inte att bli stum. Och det mina kära vänner, det funkade inte så bra. På något vis så vill inte min kamera filma mer än ungefär 13 sekunder och sen stänger den av sig. Kul.. verkligen. Jag som pratar så mycket i vanliga fall blev helt knäpp och bara satt där framför kameran och bara "jaa.. jo.. ehm.. jaa", typ. 

 

Sen har jag upptäckt en annan sak också. En ganska konstig och hemsk sak. Min dialekt! Jag har alltid trott att jag inte har någon dialekt, eller i alla fall inte en sådan hemsk och konstig dialekt som jag verkligen har. Det är nästan lite jobbigt att ingen har sagt till mig att jag låter som jagvetintevad. Jag har en salig blandning av dialekter när jag pratar, så som Värmländska, Göteborgska, Skånska och ja självklart, Västgötsk dialekt. Eftersom jag kommer därfriån, Västergötland alltså. 

 

Jag funderar på om man inte skulle börja videoblogga trots allt, för då kanske man vänjer sig vid sin udda dialekt och sin hemska röst. Fast samtidigt vet jag inte om jag vågar videoblogga. Det kanske är bäst att inte göra det, för då kan man ju tro att jag är lite konstig. Vilket jag i och för sig är, men aja..