Den sista dagen Evelina var med oss hade vi bestämt att vi skulle åka ut och titta på Frihetsgudinnan. Det kändes som en sån där riktig turistgrej att göra, plus att jag har velat se den sen jag var liten. Så vi begav oss med tunnelbana mot vårat första stopp, där vi köpte biljetter till färjan som skulle ta oss ut till den lilla ön där Frihetsgudinnan står på. Jag och båtar går inte riktigt ihop, jag blir alltid illamående och får en släng av ångest och panik, så för mig var det en räddning att man såg hela Manhattan ifrån båten. Så där stod jag, rädd och illamående, men fotade som en tok. 

 

När vi kom dit var det första vi gjorde att leta upp någonstans att äta, då vi inte hade ätit någon frukost. Ja, vi vet att vi är rätt smarta av oss. Sen började vår vandring runt ön, som inte tog så lång stund. Och vad tyckte jag om Frihetsgudinnan? Ja, hon är inte så stor som man kan tro, för det som är stort är det hon står på. Men det var ändå en häftig känsla att stå där på ön och se Frihetsgudinnan, något man bara ser på filmer och kort.