Jag använder bara min hjärna i nödfall

2013-01-17 @ 23:30:28 ? Direktlänk ? Allmänt
Klockan är ungefär kvart över sex, jag och Syster Ida sitter och spelar ett sällskapspel, plötsligt ringer det på dörren. Vi, som är så vana vid att den personen som är nere ska öppna när det ringer på dörren, sitter lugnt kvar och spelar vårat spel. När ingen öppnar, tänker jag att det är lika bra att gå ner och kolla vem det är. Personen i fråga ville ju uppenbarligen något, med tanke på att den ringde på dörren.
 
Jag öppar och där står Louise, som inte skulle komma och hämta mig förens en timme senare, eller? Självklart har jag missuppfattat allt. Jag är inte tjejen som har koll precis. Jag trodde att träningen var vid åtta som vanligt, men det var visst vid sju, för vi skulle börja med löpträning. Om jag fick ihop mina grejer snabbt? Eh, ja. Har aldrig varit så snabb i hela mitt liv, på riktigt.
 
Nu, ungefär två timmar efter träningen, är jag dödare än dödast. Jag är så trött att jag knappast orkar hålla uppe ögonen. Om man inte har tränat på tre månader, smällt i sig massor utav god mat och godis, så har man ingen bra kondis, man är inte på tipptopp. Sen så kan det ju ha att göra med att jag avskyr att springa också.. Men nej. Jag måste helt seriöst ta tag i min träning nu. På allvar!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0