Vem är det egentligen som bestämmer vad som är gjort för barn och vad som är gjort för vuxna? Nu menar jag inte de personerna som sätter åldersgränser på filmer, spel, eller liknande. Utan mer på de personer i vårat samhälle som tycker att en del saker är barnsligt att hålla på med.

 

Jag är en sådan person som nog aldrig kommer att växa ifrån min barnsliga sida. Jag älskar att sitta med en målarbok och måla, eller spela "barn"spel på datorn. Och när kusinbarnen frågar om jag vill leka med deras dockor, ja då göra jag det med ett leende på läpparna. Även det här med filmer som riktar sig mer till barn än till vuxna är något som jag älskar. Man behöver inte tänka så mycket när man kollar på barnfilmer, de är oftast inte så djupa.

 

Detsamma med barnböcker, de är lättare att förstå och hänga med i. Men nu är det ju så att om man gör allt det här som jag nyss listade upp, så är man barnslig. Jag tycker att det är okej att vara barnslig. Det betyder bara att man har kvar barnet i sig och det är ju en bra sak, oftast.