Med sex otroligt korta dagar kvar tills the grand finale, även kallat studenten, så är det många tankar som rusar runt i mina hjärna. De allra flesta tankarna handlar om min framtid. Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Om jag ska vara ärlig så har jag inte den blekaste aning om vad jag vill, eller vad jag ska göra. Det enda jag vet just nu är att jag och Lovisa ska till New York i höst, jag ska semestra på Rörö med min kör, jag ska fira flera födelsedagar, träna, spela matcher, äta glass, sola, bada, vara med kompisar, hjälpa min kompis att flytta och mycket mer. Men när folk frågar mig vad jag ska göra i sommar svara jag varje gång "Nej, jag ska inte göra någonting...".

 

Okej, jag ska inte jobba. Jag har sökt jobb, men har inte fått några. Och ja, jag har sökt fler än ett jobb, fler än sju jobb också. Men tyvärr är turen inte på min sida denna sommaren, precis som den inte var på min sida förra sommaren... Visst, det skulle vara jättebra att få erfarenheten och pengarna, att inte känna sig bunden för att man inte kan spendera pengar på vad man vill. Att man inte kan göra vad man vill. Men är det verkligen allt? Är pengar verkligen det enda vi tänker på nu för tiden? I och för sig är pengar viktigt, väldigt viktigt. Men det får ju inte hindra oss från att leva våra liv, eller? 

 

Nej, jag ska inte jobba i sommar, jag ska inte plugga i höst, men vem vet vad jag gör till vintern? Vem vet vart jag är nästa sommar? Nästa höst är det förmodligen jag som sitter i skolbänken igen, med målet att bli en superduperbraunderbarawesome förskolelärare. Men jag är inte där riktigt än. För först måste jag leva. Vi alla lever på olika sätt. En del jobbar häcken av sig för att leva det liv de vill, en del nöjer sig med det de har. Jag är en av de som nöjer mig med det jag har. Det blir inte bättre än vad du gör det till. Så nästa gång någon frågar vad jag ska göra i sommar, så kommer jag säga "Jag ska inte jobba, men jag ska ha kul och leva livet!". För det är det jag ska göra.