livetenligtliisa.blogg.se

Att ha dåligt självförtroende..

Jag lägger upp bilder, skrattar, skämtar och pratar om mig själv. Här på bloggen försöker jag visa upp en så glad fasad som det bara går. Även när jag är med kompisar eller familjen så vill jag visa upp en glad fasad. Visa alla att jag är en stark och glad person. En person som inte tar någon skit från någon, där dumma kommentarer rinner av mig likt vatten på en gås. Jag vill så gärna säga att det är så, att jag inte tar skit från någon, men tyvärr så tar jag all skit, från alla. Jag har alltid haft det svårt att ta kritik från någon, trots att kritiken ibland bara är bra. Jag har även svårt att ta till mig positiva kommentarer. Jag tror alltid att personen som ger den snälla kommentaren gör det för att vara snäll, inte för att den verkligen menar det. 

 

Det är ofta som jag klankar ner på mig själv, tänker att jag inte klarar det för att jag är dålig. Eller att jag inte kan ha de där byxorna för att jag är för tjock, inte för att just den sortens jeans inte passar min figur. Om någon pratar med mig och säger något snällt så rinner det av mig, men om någon säger något elakt, så etsas det fast. När jag ska göra något för första gången så känner jag mig väldigt illa till mods, för jag är rädd för vad andra ska tycka om mig, trots att det egentligen handlar om mig. Ska jag ringa till någon i telefon så måste jag samla mod i flera timmar innan jag kan ringa samtalet. Om jag är bland mycket folk och har en åsikt, så vågar jag inte säga den, för jag är rädd att någon ska tycka att den är dum, eller barnslig. 

 

Jag vågar inte säga till någon att jag tycker om One Direction, eller att min favoritkanal är DisneyChannel, för jag är rädd för vad personen ifråga ska tycka och tänka om mig. Jag vågar inte dela med mig av det som jag skriver, det som jag förhoppningsvis kommer att kunna göra till en bok, för att det är alldeles för personligt. Jag tycker det är jobbigt när folk ifrågasätter saker jag gör eller säger, för jag börjar genast tänka att jag aldrig skulle gjort det jag gjorde, eller sagt det jag sa. 

 

Men nu ska det banne mig bli ändring på detta! Jag ska inte vara den som håller allt för mig själv, eller inte våga säga vad jag tycker. Jag ska suga åt mig alla bra kommentarer och se den negativa kritiken som något som får mig att vilja kämpa lite extra för att bli bättre. Jag måste våga ta plats och inte be om ursäkt för att jag lever! Nu jädrar är det dags att visa världen vem Lisa Jakobsson verkligen är! Bring it on life, show me what you got!

 

 

 

 

Det är rätta takter lisa, bring yourself on! Jag känner så igen mig i det du säger om att inte våga visa det man gör ( i ditt fall skriver, i mitt fall spela piano, och fota) för att jag tror att alla kommer tänka "men var hon inte bättre?" Även det där när man gör saker för första gången känner jag igen mig sjukt mycket i. Men jag jobbar med det, hela tiden. Att känna mig bra och stå för det jag kan. För både du och jag är bra människor precis som vi är, utan ändringar. Sedan det där med komplimanger, kan ibland vara sjukt svårt att ta åt sig. Men tänk igen, det finns en anledning till varför du har just de vännerna du har. Varför dessa personer har valt att umgås med just dig. För vänner väljer man. Jag har valt dig som vän av en anledning, glöm aldrig det!

Helt rätt, Lisa! Kör bara! Jag har också haft det jättetufft med dåligt självförtroende och dålig självkänsla, och har fortfarande i vissa situationer, men man kommer till den punkt som du verkar ha kommit till, när man helt enkelt känner att "nu räcker det". Det krävs mycket jobb, speciellt i början, men det är verkligen värt det. Klart du inte ska skämmas! Alla är ju olika, så det här med att vissa ska vara mer rätt än andra tror inte jag på. Så kör hårt bara, allt blir så mycket roligare när man slipper oroa sig för vad alla andra tycker hela tiden :) Kram!