Bättre sent än aldrig brukar det ju heta, och det kan man säga att det är just nu. Jag har inte funnit orken att lägga in bilderna ifrån min studentbal här på bloggen, då jag är riktigt.. lat(!). Men nu har jag tagit mig i kragen och ska lägga upp de bilderna. 

 

Balen var en helt fantastiskt rolig upplevelse. Att få se alla så finklädda och alla de fina bilarna, det var riktigt roligt. Sen att det var lite långtråkigt och utdraget, det gör inget. Jag hade en rolig kväll/natt tillsammans med mina klasskompisar. Det var verkligen sista gången man kunde kalla dem för klasskompisar. För nu är vi bara kompisar :)!

 

Efter hoppande, skrikande och pekandes på kortegevagnen var det dags att åka hem. Men vart var min skjuts?! Jag stod och väntade, och väntade och väntade.. Ingen Ida så långt jag kunde skåda och mobilnätet låg helt nere då vi var rätt många i Skövde City som belastade masterna. Men till slut kom även jag hem. Hem till gården där det stod massor utav människor som väntade på mig. Har nog aldrig kännt mig så uppmärksammad förut. Gästerna fortsatte att komma och jag var tröttare än tröttast. 

 

Jag vill tacka alla de som tog sig tiden att komma till min student, det värmer verkligen riktigt mycket att veta att man har så många goa personer som bryr sig om mig! Tack :D

 

Och så kom vi till det ögonblicket som vi alla väntat på. The grand finale. Utspringet. Och oj oj OJ vad vi sprang ut. Vi sprang ut likt glada kor på grönbete. Vi sprang, dansade, hoppade, skrek, visslade, skrattade. När vi sedan hade sprungit ut, fick vi ställa oss nedanför rampen som vi sprang på och vänta tills de allra sista studenterna hade sprungit ut. Då sjöng vi Studentsången (ni vet den där; sjung om studentens lycklig dagar...) och sen släppte vi våra gula och blå ballonger och såg de flyga upp mot himmelen.

 

Sedan var det dags att leta upp sina nära och kära. Och det mina vänner, var rätt lätt. För de stod längst fram med en skylt med en tjurig Lisa på. Ingen missar den blicken liksom... Så jag fick massor av gosedjur, blommor och diverse andra interna skämtsaker hängda runt min hals. Massor av fotografier blev det, innan det var dags att bege sig in till kortegen som gick av stapeln inne i staden. Själva kortegen var riktigt rolig, dock fick min syster inga bilder på den, för det stod en jättelång person framför henne. Men jag har mina minnen kvar i alla fall!!

 

Efter den goda champagnefrukosten begav vi oss som sagt till skolan med buss. När vi väl kom fram till skolan var det dags för vår mentor att samla oss alla i klassrummet, vilket inte är en så lätt uppgift som man kan tro. Där fick vi lite saker hängda runt våra halsar och vi skrev i varandras mössor. Sen var det dags för fotografering av klassen, av en "riktig" fotograf. Efter det fick vi skynda oss in till matsalen där vi hade vår sista måltid tillsammans, om man nu ska låta sådär sentimental och drastisk.

 

Stipendium, fula bilder från ettan, god efterätt, tal från rektorn och elever, ballonger och jubel. Det är några ord som sammanfattar två timmar av lång väntan i matsalen, innan vi fick den äran att springa ut på scenen och dansa, skrika oss hesa och blåsa i visselpipor!

 

Tidigt på morgonen begav jag mig till Skövde för att fira in Studenten med en enormt god champagnefrukost med mina kära klasskamrater. Vi åt och drack tills vi nästan sprack, bokstavligt talat. Frukt och frallor så tidigt på morgonen är egentligen inte så gott, men för att hålla sig hela dagen så var man ju tvungen att i alla fall få i sig något. Efter frukosten promenerade vi i samlad trupp till bussen som skulle ta oss in till skolan, där firandet fortsatte.