De sista minuterna var så fina och så.. chokerande! Jag satt med ett leende på läpparna ena stunden och en förvirrad min den andra. Det hände så mycket i detta avsnitt så att man är helt upprymd av känslor nu, bara några få minuter efter slutet.

 

På något vis har jag alltid fantiserat om hur det skulle vara om jag var en av de ungdommarna på Upper East Side. Jag kunde ha varit en släkting till Dan och Jenny, lite så där utanför. Och nu när det sista avsnittet är slut så känns det nästan som att jag har avslutat något, jag med. "Typ som att göra slut" - Moa Krantz citat.

 

En del tycker säkert att detta är löjligt, att bli lite ledsen över att en serie har tagit slut. Men den har typ varit i mitt liv i 6 år. Sex år är ganska mycket. Det är en tredjedel av mitt liv. Så, nej jag är inte löjlig. Jag agerar som vilket annat fan som helst.