Jaha då var man ett år äldre, igen. Jag har på riktigt inte fattat att jag faktiskt är 19. Det kommer nog ta ett tag innan jag lär mig att jag är 19 och inte 18. Sen förstår jag inte varför jag tycker att 19 låter så himla mycket äldre än 18, det är ju bara ett års skillnad, inte alls mycket. Men jag har helt plötsligt gått och fått åldersnoja. Inte bra det där. Jag som trodde att man fick det vid 40 typ, men inte jag. Jag får det 21 år innan det är normalt att få en åldersnoja. Jag är inte som alla andra.. hihi.

 

Har ni tänkt på hur störande det är när folk säger "Så hur känns det att fylla år?". Det är ju inte så att man aldrig har fyllt år, eller att det är min 19 födelsedag eller så. Det kommer väl alltid vara roligt med kalas, paket och tårta, men aldrig kul med den där siffran. Eller, i alla fall inte när man är över 18. Min farbror är en expert på det där, att fråga oss syskonbarn, varenda gång vi fyller år hur det känns. Och jag blir lika mållös varje gång. För vad ska jag säga? "Åh gud, det är så himla kul! Jag älskar att bli äldre och se åren springa iväg likt en 100-meters löpare..", nja inte riktigt va.. 

 

Men jag ska inte klaga, för det är faktiskt bra att vara lite äldre, i alla fall för en själv. Då kan man känna sig mer vuxen, även om jag aldrig kommer att bli det. Aldrig.