Tisdagen den 27e Augusti klockan 03.15 bar det iväg in till Landvetter. Nervösa och förväntansfulla satt vi tysta i bilen och bara väntade tills klockan skulle gå lite fortare. Väl på flygplatsen tog vi ut pengar, checkade in vårt bagage, gick igenom säkerhetskontrollen och sen satte vi oss på en bänk och bara väntade. Det tog inte så lång stund innan vi fick boarda planet och lite senare var vi uppe i luften. Och oj vad pirrigt det blev. Då kände man att det verkligen var på riktigt, att det inte bara var en dröm eller en fantasi. 

 

Det första flyget tog oss till Frankfurts flygplats på ungefär två timmar och där fick vi sitta och vänta i ungefär mindre än en timme. Nästa flyg tog åtta timmar och det tog oss till JFKs Airport utanför Manhattan, New York, USA. Man kan ju säga att min rastlöshet höll på att ta kål på mig. Tänk er själva att sitta stilla i åtta timmar, det är ju inte ens rimligt! Väl på flygplatsen fick vi stå i kö i över en timme för att kunna få gå genom "gränsen". Hade vi nu gjort något dumt så kanske vi inte ens hade fått komma in i landet, jobbigt. Men det gick bra, förutom otrevliga och hetsiga vakter, så gick allt toppenbra. 

 

Vi tog en taxi till hotellet och det var ju en upplevelse i sig själv. Vår taxichaufför var inte så bra på engelska och han satt tyst under hela resan, vilket jag uppfattade som lite obehagligt, haha. Sen körde han väldigt fort också! Aja, men vi kom i alla fall fram till hotellet vid liv och vi kunde checka in utan problem. Vi var rätt trötta och möra efter en heldag i resans tecken så vi blev inte så långvariga ute på Manhattans gator. Det är ingen bra kombo att vara trött, hamna i en annan tidszon och ha massor av människor runt sig. Vi kände oss lite tvingade att kolla runt lite innan vi gick tillbaks till hotellet. Dock var vi inte ute mer än i två timmar lite drygt, för sen tog tröttheten över.