Yes! Äntligen har jag hittat den alldeles perfekta klänningen. Klänningen som kommer att göra den bästa dag i mitt liv, lite bättre. Klänningen som kommer (förhoppningsvis) sitta som gjutet på min kropp. Studentklänningen är beställd och jag hoppas att den snart kommer hem till mig. 

 

 

Något ni kanske inte visste om mig är att jag älskar ballonger! Därför har jag fått idén till ett litet fotoprojekt, som inte är skolrelaterat, utan bara något som jag vill göra för att kunna mätta min kreativitet och inspiration. Fotoprojektet går ut på att jag ska fota människor i alla åldrar, kanske till och med djur, med ballonger. Det kan vara allt ifrån att personen håller i en ballong, eller är omgiven av ett hav av ballonger. 

 

Detta kom jag på för några dagar sedan och jag har redan fotat några bra bilder på mina kompisar och på lille H :)! Detta kommer bli AWESOME!

 

 

Jag tror att min trötthet spelar stor roll till varför jag sitter och sjunger med i denna låten och blir allmänt glad av den. Jag borde inte tycka om den. Det är Sean Banan, för guds skull!! 

 

 

Jag har inte kunnat sluta tänka på denna scenen eller låten, sen i Fredags. Just denna låten var med i ett avsnitt av Glee och jag kände hur varm jag blev i hjärtat av låten. Den är så himla skön och denna scenen ur filmen Risky Buisness gör ju det hela ännu bättre! :D 

Det finns människor, och så finns det goda människor. Och nej, inte människor som är goda att äta, utan människor som är helt genomsnälla. Sådana som inte är rädda för att lära två unga tjejer hur man tvättar bilen i en tvättautomat. Sådana som inte är rädda för att gå fram till dessa två tjejer och säga åt dem, vänligt, att det blir bättre tryck om man reglerar handtaget. 

 

Där stod vi, som två knäppisar, och trodde helt seriöst att trycket i slangen var sådär dåligt. Vi fick ju nästan inte bort shampot som vi hade skrubbat på först. Men då kommer denna mannen som en räddande ängel. Han frågade oss om vi inte viste att man kunde ändra handtaget, så att det blev ett högt tryck. Jag tror faktiskt att han tyckte lite synd om oss, och tänkte att han var tvungen att hjälpa oss. 

 

Den här främmande mannen gjorde hela min dag. Jag har varit konstant glad sen dess och hoppas att det håller sig hela dagen ut. Sen att han lyckades klämma mitt finger i handtaget, det gör faktiskt ingenting. Han bad ju trots allt om ursäkt! :) 

Har ni någon gång suttit på en lektion och undrat varför ni ska kunna det som läraren nyss har gått igenom? Har ni någon gång frågat läraren varför ni ska kunna det, och vad du har för använding av det senare i livet? Det frågar jag mig själv och mina lärare varje dag. 

 

Just nu är det Kemi som jag inte riktigt begriper varför jag, som pluggar till journalist ska kunna. Varför behöver jag veta hur man balanserar reaktionsformler, eller hur man ritar strukturen hos de olika formlerna? Det är tur att jag har hela denna dagen (och natten...) på mig att plugga. För provet är i morgon. Mhm, prov. Det ordet kan få vem som helst att börja kallsvettas och tugga fradga, i ren och skär rädsla...

 

Något som jag väldigt gärna har velat orka, inte bara fysiskt utan även psykiskt, är att springa. Springa långt. Sisådär 5-10km, utan att behöva stanna, eller att gå. Jag har insett att detta kräver träning, mycket träning. Och en hel del vilja. För när man springer/joggar så är det inte bara kondition som krävs, det krävs även att ens vilja är stor.

 

För jag har en vilja, men den viljan är lite slö. Jag vill väldigt gärna lägga av så fort jag blir svettig, eller bara det minsta trött. Men samtidigt så är viljan stark, bara det att just de två viljorna krockar med varandra. (Låter lite schizofren.. men aa). Jag vill springa långt, men så fort det tar emot, eller om jag får minsta känning i benen, ja då lägger jag av och börjar gå istället. Dumt, eller hur?

 

Men idag överträffade jag mig själv lite. Tänkte att jag borde ha som rutin att springa minst två gånger i veckan, så detta startade jag idag, när jag inte har något annat för mig. Jag sprang bort till Dannemarka (En herrgård som ligger ungefär 1,5 km ifrån oss), eller ja, sprang och sprang. Jag gick mellan två snöpinnar, sprang mellan två, gick mellan två och ja, så höll jag på hela vägen bort. Men sen när jag skulle vända och gå hem igen, då fick jag för mig att jag skulle springa hela vägen. Hela 1,5 km. Och vet ni vad? Jag klarade det! Har man bara bra musik i öronen, ett par bra skor, en vilja av stål och en liten gnutta kondition, ja då grejar man det mesta!

 

 

Om man har rikitigt tråkigt och ingen annan är hemma, ja då får man väl hitta på något roligt i sin ensamhet. Varför inte testa massa fula huvudbonader, som min pappa för övrigt samlar på (okej, han samlar inte på fula huvudbonader, men alla kepsar han äger är INTE fina..). Sen kan man ju också ta på sig en ansiktsmask och låtsas att man har ett hemma - spa och har det jättemysigt. (Gårdagens bilder..).