Jag har hittat världens bästa sida för dig som har svårt för att komma på julklappar till dina nära och kära. Av en ren slump hamnade jag på Coolstuff.se och blev genast galet förtjust i sidans alla konstiga och fiffiga saker. Allt ifrån tandkräm som smakar bacon, till polaroidkameror. Om man som jag älskar saker som egentligen är totalt onödiga, så är denna sidan helt perfekt. Jag hittade så mycket saker att jag redan känner hur det har bränt ett hål i plånboken och då har jag inte ens köpt något. Än. 

 

Jag hittade fyra saker som är så jag, att det bara skriker om det. Först ut är ett pussel i 4D, av New York. Känner ett starkt behov av detta och förmodligen kommer den snart att dimpa ner hemma hos mig. En annan fiffig sak är en världskarta som man skrapar, precis som en trisslott. Nu har ju jag en karta som jag ska sätta nålar/markeringar i vart jag har varit, men det är ju en perfekt present till en restokig vän. 
Muggen som ser ut som ett objektiv är ju så mig det bara kan bli. Tänk vad coolt att dricka ur ett kameraobjektiv och lura sina kompisar, haha. Den sista grejen är ätpinnar som ser ut som lasersvärd, så häftigt!! Jag har aldrig sett en enda Star Wars film, men jag älskar alla saker som man kan köpa som är Star Wars inspirerade. 

 

Att få komplimanger är inget som jag är bra på. Jag tycker nästan att det är lite pinsamt att tacka för komplimangerna. Oftast får man ju komplimanger av de man har i sin närhet och även om de är helt ärliga, så är komplimanger från en främling SÅ mycket bättre. Man tar åt sig på ett annat sätt. I Måndags när jag och Felicia var inne på Bikbok kom en tjej fram till mig och frågade vart jag hade köpt mina skor (Nike Air Force 1). Jag svarade henne och hon sa att mina skor var sjukt snygga och att hon verkligen ville skaffa sig ett par likadana. Sånna människor tycker jag verkligen om, som vågar komma fram till en främling och ge dem en komplimang och fråga vart hon har köpt skorna. 

 

Jag kan säga att detta kommer jag att leva på hur länge som helst. På något vis kändes det som att man blev bekräftad, även om det var mina skor hon tyckte om. Jag önskar att flera (inklusive mig själv) var sånna som denna tjejen, modiga och vågar ta kontakt med främlingar. En komplimang från en främling gör något bra med humöret.

 

Att springa har aldrig varit min grej, jag har alltid haft ursäkter till att inte snöra på mig skorna och ge mig ut på vägarna. Fram tills några veckor sedan. Från att inte ha sprungit alls, till att springa tre till fem gånger i veckan. Det känns i både kroppen och i hjärnan. Man får ett helt annat tänk, i alla fall när man upptäcker att det är skönt att springa. Efteråt, alltså. Det är inte skönt att springa när man just gör det, det är känslan efteråt som är den sköna och jag antar att det är därför en hel del människor springer flera gånger per vecka.

 

Nu har halsont hindrat mig i över en vecka och rastlösheten kommer som ett brev på posten. Visst, man kan träna på andra sätt, eller helt enkelt vila när man inte känner sig pigg. Men jag behöver träningen för annars kommer jag att gå i taket. Jag ska försöka mig på att springa den kortare rundan idag, den som är på ca 2,5 kilometer. Den är lagom, plus att det inte tar så lång tid. Det jag ville säga med detta var att jag är back on track igen. Helt enkelt on the road again.

Äntligen är det Fredag och jag har lyxat till det med att inte göra ett skit denna dagen. Så himla skönt! Ibland behöver man dagar då man går i pyjamas till klockan tolv och inte gör så mycket mer än att slappa framför datorn, eller varför inte med en bra bok. Nu är det dock slut på latheten, för nu ska jag in till den stora staden Skövde och gå på lunchdejt med bästa Felicia. So what att klockan kommer bli tre innan vi äter lunch? Lunch kan man äta när som helst, haha. Ceasarsallad, lite tittande i affärer och fredagsmys hemma hos henne tillsammans med hennes underbara familj kan faktiskt inte bli så mycket bättre! :)

 

Efter att ha gått upp vid sex denna Måndagen, så är jag sådär lagom pigg. Men jag orkar inte sova, för då kommer jag med all säkerhet sova bort den ledighet jag har innan jag börjar jobba i eftermiddag och det vill jag inte. Så för att hålla mig vaken kikar jag på alla avsnitt av Portkod 1321, igen. Om ni inte har sett den serien, se den! Om ni redan har sett den, se den igen! Så himla bra ungdomsserie. Jag vet inte hur många gånger jag har sett avsnitten, många är det i alla fall. Om jag har sett det flera gånger, så är den med all säkerhet riktigt bra, haha! 

 

När jag och mina kompisar träffas brukar vi inte bara "hänga" som min mamma så fint säger, nej vi brukar göra något kreativt, som samtidigt är gott att äta. Typ baka eller laga mat. Så idag när Felicia och Moa var här bakade vi tre sorters kakor, där varje person hade fått bestäma en sort var som vi skulle baka. Bananmuffins, kolakakor och nutellakakor blev det idag. Nutellkakorna var det jag som bestämde, oh vilken överraskning, haha. Dessa tre sorter avnjöts till den riktigt bra filmen The Blind Side, om ni inte sett den se den och om ni har sett den, se den igen! Jag blev helt rörd vid första scenen, sen är jag ju lite lipig också, haha.

 

Dagligen så får man ju det intryckt i hjärnan att frukosten är dagens viktigaste mål. Att du inte kommer att orka något om du inte äter en stadig frukost. Förut har jag bara suckat åt alla de som säger det, men nu vet jag ju att det faktiskt stämmer. Jag har börjat äta en ordentlig frukost som innehåller havregrynsgröt med massor av frön, en frukt och kanske ibland ett glas mjölk. Havregrynsgröten gör att jag står mig väldigt länge och inte känner mig hungrig mellan frukosten och lunchen. Och de som klagar på att de inte hinner äta frukost, gå upp tjugo minuter tidigare, för det finns inga ursäkter till att inte äta frukost! 

 

Förra året när jag var i New York tog mitt resesällskap en bild på mig mittemot Flat Iron Building med Emipre State Building i bakgrunden. När jag var i New York i Augusti/September i år så tyckte jag att det skulle vara roligt om jag tog en bild på exakt samma ställe som förra året. Sagt och gjort, så nu har jag två kort ifrån samma plats, med samma Lisa, ett och ett halvt år emellan. 

 

Jag har denna veckan haft fullt upp med att jobba, träna, leva, äta, sova och andra viktiga saker som man måste göra i sitt liv för att orka och kunna leva. Jag vill så himla mycket hela tiden, jag vill skriva den där bästsäljande boken, jag vill tjäna massor utav pengar så att jag kan åka på en roadtrip i USA, jag vill ligga kvar länge i sängen och njuta av att få sova. Men inte ens sova-biten klarar jag av. Jag tror att det pågår alldeles för mycket i min hjärna just nu, precis som det alltid gör. Jag har så storslagna planer och idéer som aldrig kommer att få se dagens ljus, känns det som. Varför? För att jag är lat och bekväm och hellre sitter vid datorn/TVn än att genomföra mina planer och idéer. 

 

Men en av alla dessa drömmar och mål ska nog snart gå i uppfyllelse ska ni se. Det finns en grej som jag har drömt om och försökt sträva efter sen den dagen jag lärde mig att läsa (vilket i år är 14 år sedan..) och det är att skriva en bok. Det behöver inte vara någon bok som publiceras, så länge jag har klarat av att skriva en bok som jag själv kan vara stolt och nöjd över så är jag glad. Och det är detta som jag kommer ägna den närmaste månaden åt. För i November börjar något som heter National Novel Writing Month, förkortat NaNoWriMo och går ut på att man ska klara av att skriva 50000 ord på 30 dagar. Jag har antagit utmaningen och nu ska det baske mig gå! 

 

Att varva ner efter en dag full med intryck och massvis med rörelse och spring, är något som jag inte är så jättebra på. Jag tycker att varva ner är när man sätter sig framför datorn och kollar på alla bloggar som man följer och att lyssna på lite musik. Men jag läste för ett tag sedan i någon artikel i någon tidning att om man ska sova bra och slappna av när man väl ligger i sängen, så ska man ha stängt av Tvn, dator, surfplatta och mobil ungefär en timme innan man går och lägger sig. Jag följer ju inte riktigt det där, då jag allt som oftast stänger av datorn och sen lägger mig för att sova, men så sover jag ju inte så bra..

 

Men jag ska försöka att ändra på detta då jag vill kunna sova bättre än vad jag gör nu och inte sova såpass oroligt som jag gör. Förrut så läste jag ungefär i en timme eller halvtimme innan jag skulle sova och sen så sov jag mycket bättre på natten. Så nu ska jag börja med att varva ner med en bra bok i minst en kvart varje kväll, så kanske jag kommer ner i något lugn och somnar snabbare än någon hinner säga "Nationalencyklopedin". 

 

Efter att få ha hoppat in som vikarie lite sådär oplanerat denna Fredag, som egentligen är min lediga fredag, så tar jag helg som en hel del andra i vårat avlånga land. Jag vet inte vad du gör för att fira in helgen med, men jag, Lovisa och Malin firar in helgen med att gå på bio och äta massvis med biopopcorn, whioo! Är det bara jag som är helt galen i popcornen man får på biograferna? Det är något speciellt med att få gå på bio och äta deras popcorn. Vi ska se filmen "We´re the Millers", så nu håller jag tummarna för att den kommer vara bra. Annars får jag väl äta upp popcornen och låtsas som att jag är där för filmen, hihi.

 

 

Efter lite mer än tre månader efter studenten har jag nu lyckats fixa iordning mina tackkort som inom kort kommer att delas ut till alla de som närvarade på min studentmottagning. Jag vet att jag är lite sen med dem men bättre sent än aldrig brukar man ju säga.. Det blir så ibland när man ska försöka planera in fotografering och gör det rätt sent och sen att fotografen åker utomlands och flyttar mitt i allt och jag som tog en sväng till New York, ja då blir det lite sent. Jag har suttit och kämpat med dessa kort i några dagar nu och jag kan säga att det verkligen har testat mitt tålamod. Mäta, klippa och klistra är inte riktigt något för mig. Min syster kunde ju hjälpt mig men envis som jag är så ville jag bevisa att jag också kan om jag bara vill och resultatet.. ja det blev ju faktiskt bättre än vad jag hade trott!

 

Åh, tack för att Svt:s Öppna Arkiv finns, vad skulle man göra utan det? För dig som inte vet vad det är så är det en sida på Svts hemsida där man kan gå in och kolla på riktigt gamla serier, filmer, dokumänter m.m. Det är en riktig guldgruva för mig som älskar att se på gamla barnprogram och roliga serier. Jag har precis tittat färdigt på Världens Minsta Lillasyster, vilken var min absoluta favoritserie när jag var typ 8 år. Nu har jag gottat ner mig i detta arkivet och kommer inte komma fram ur det än på ett bra tag. 

 

När jag var i New York i slutet av Augusti så fick jag med mig en hel del små minnen i form av biljetter, kvitton, reklam osv. Självklart så ville jag ju spara dessa lappar då alla lappar bär på stora upplevelser och stora minnen. Men jag har inte vetat vart jag ska göra av dem. Om jag bara ska låta dem ligga i en byrålåda, sätta in dem i ett album. Jag hade ingen som helst aning förens jag och mamma var inne på Chilli och hittade den perfekta lådan. Det är en låda som ser ut som en bok, så där i kan man ha massor utav små minnen. Det bästa med denna låda är att det är motiv från New York på den, så den är perfekt att ha mina lappar och minnen i.

 

Efter att jag igår såg en video där Clara Henry visade upp sina snygga egengjorda hörlurar så blev jag själv sugen på att göra ett par sånna. Claras hörlurssladd är helt full med pärlor i olika färger, så jag tog fram mina pärlor nu i morses och började göra mig ett par egna coola hörlurar. Man behöver en liten sax, vanliga pärlor som man använder till pärlplattor och ett par hörlurar. Sen så klipper man ett jack i en pärla, öppnar upp den och sätter den runt sladden. Svårare än så är det inte. Dock fick jag ont i fingrarna efter att ha suttit i över en timme och klippt i nästan tvåhundra små pärlor. 

 

Vet ni vad jag skulle kunna tänka mig att göra nu i höst? Färga håret i någon härlig färg. Inte typ rött, brunt, blondt eller svart, utan mer en färgglad färg. Så som lila, rosa, blå, grön osv.. Något jag har tyckt är snyggt väldigt länge är sockervadsrosa hår, det är så himla coolt och man blir sugen på godis. Nu vet ju jag att det kan vara svårt att få till den där färgen, men fy vad coolt det hade varit om det verkligen gick. Eller färga håret i regnbågens alla färger, eller olika nyanser av blått. Åh, vad sugen jag är på det!!

 

Idag när jag och syster Ida var på ICA i Tidaholm för att handla lite så kom jag på att jag ville testa de nya tesorterna ifrån Lipton. Det är tre nya smaker; Blueberry Muffin, Strawberry Cupcake och Vanilla Caramel. Bara av att se på förpackningen så börjar det att vattnas i munnen på mig. Dock hade de inte Strawberry Cupcake, så vi tog de två andra och ett annat te som smakar rabarber och vanilj, mums!

 

Idag slutade jag jobbet vid tolv och kände mig tillräckligt pigg för att hitta på något med min knasiga kompis Lovisa. Så när hon kom hem till mig blev det att sätta igång med att baka bagels, något vi båda har som craving efter New York. Vi tänkte att vi kunde ju testa att göra egna då de enda bagelserna man kan köpa runt omkring där vi bor kostar mer än vad de är goda. Mellan jäsning nummer två så slängde vi ihop lite cupcakes, medan ugnen ändå var varm. Väldigt effektiva har vi varit idag med andra ord. Vi hann med en sväng ner till Hjo för att köpa Philadelphiaost också, något som är ett måste till bagels. 

 

Bagelserna blev sega, men goda. Kanske inte lika goda som de i New York, men de var goda. Medan vi kollade på en av våra favoritfilmer Mama Mia så gluffsade vi i oss varsin cupcake och till det en STOR kopp thé. Ibland är det de små sakerna i vardagen som blir de lyxiga. 

 

Mitt i hjärtat av den pulserande storstaden ligger Times Square med sina blinkande reklamskyltar, den ena större än den andra. Huvudet blir helt tungt av alla intryck man tar in därifrån, alla människor som trängs med en på gatorna, alla dessa utklädda människor, dofterna, ljudet, ljusen, bilderna. Ja, går man på Times Square är det som att få ett slag i magen. Man blir helt mållös av alla intryck. Dock så gick vi där varenda dag, för det är där de mesta och bästa affärerna ligger. Sen så är det rätt mysigt att bara gå runt och kolla på folk. 

 

Jag tror att det någonstans finns en mening med att jag tycker om att stå bakom kameran. Inte bara det att jag älskar att fota och det är ett av mina största intressen, nej jag tror att det beror på något mer. Jag tror att det beror på att jag känner mig så osäker framför kameran, så att jag hellre står bakom och säger åt andra hur de ska göra framför. Jag tror att det är flera fotografer som håller med mig och jag vet att en av mina förra fotolärare som är fotograf, också har samma problem. Jag vet inte varför jag inte kan slappna av och vara normal framför kameran. Så fort jag ser en kamera så måste jag göra en ful grimas, det går liksom inte att bara stå rakt upp och ner och le in i kameran.
Min blogg är nog ett exempel på att jag inte kan vara seriös framför kameran. Om man tittar igenom alla mina bilder där jag finns med så är det inte många där jag bara står rätt upp och ner och inte töntar mig. Jag kom att tänka på det när jag fotade alla mina nyköpta saker ifrån New York, då jag var normal på ett kort och sedan inte kunde hålla mig utan gjorde en ful grimas. Därför tror jag att det finns en mening med att jag helst står bakom kameran. Visst, ibland kan det vara kul att bli fotad, men mitt tålamod tar snabbt slut, så om man vill fota mig får man allt vara snabb, haha. 


Detta är ett typiskt exempel.. Jag ser alltid helt galen ut på mina bilder..