Två byggnader som jag tycker att man absolut inte får missa när man är i New York är Empire State Building och Flat Iron Building. Empire state är egentligen en rätt ful byggnad, men om man åker upp 320 meter i den och kollar ut, ja då är det helt amazing! Vi var ju uppe i Top Of The Rock, men det går inte att jämföra med hur häftigt det var uppe i Empire State. Man såg verkligen hur långt som helst och jag gick runt med ett stort leende på grun utav att jag var helt mållös. 

 

På den varmaste dagen på hela resan gick vi runt och kikade på babianer, sälar, röda pandor och andra häftiga djur på Central Park Zoo. Jag tyckte att det var häftigt att de har ett Zoo mitt inne i en storstad, man hörde bilar och stadens ljud på håll. Ändå kändes det rätt rofyllt att gå runt där och kolla på djuren, samtidigt som man badade i sitt eget svett. Det var så varmt att man inte orkade stanna för länge hos ett djur, utan man snabbt gick vidare till nästa. Det tråkigaste med hela besöket var att det djuret jag mest av allt ville se, Isbjörnen, hade de varit tvugna att avliva tidigare under veckan. Så tyvärr fick vi inte se någon isbjörn, men vi såg coola fåglar/pigviner som var coola och det kompenserade upp att jag inte fick se en isbjörn, haha. 

 

En av dagarna, tror att det var Tisdagen, så var vi vid frihetsgudinnan och i samband med det beslutade vi oss för att ströga längs med Broadway och den nedre delen av Manhattan. Och oj vad mysigt det var! När vi gick in på en del smågator fick man känslan av att man befann sig i Gamla Stan i Stockholm, så mysigt. Vi gick väldigt mycket den dagen, men det var det värt. Vi hade tänkt besöka China Town också, men bestämde sen att vi inte skulle göra det. Det är nämligen risk för att gå vilse där och alla skyltar, vad jag förstod det, står på mandarin, så nej tack. 

 

På måndagen hade vi planerat in att vi skulle ta tunnelbana ner till Brooklyn Bridge och sedan gå över den för att strosa i fina Brooklyn. Tyvärr så visste inte vi att Brooklyn inte alls var så fint, i alla fall inte den delen som gränsar till den vackra bron. Jag som har sett alldeles för mycket på Gossip Girl, blev lite besviken att det inte var så mysigt som jag hade trott. Men jaja. 

 

Bron var i alla fall väldigt imponerande och riktigt cool, så det var i alla fall tur att vi bestämde oss att gå över den. Dock var vädret lite disigt och regnet hängde i luften, så man såg inte så jättelångt när man kollade ut från bron. Men vad gör det när man går högt uppe i luften på en riktigt cool bro? Då gör det inget att det är lite disigt och att det börjar regna när man ska gå hem igen.

 

Något de har mycket av i New York är dessa sjukt höga och imponerande byggnader, även kallade skyskraper. Det är så att man får ont i nacken av att försöka se toppen på dem. Och om man tittar upp mot dem när man går tappar man balansen och ramlar in i folk, tro mig, man kan säga att jag har testat det. Högt uppe i en av dessa skyskraper befann vi oss en disig och varm dag. Men världens bästa och grymmaste utsikt som sällskap. Ja, och en hel del andra glada turister så klart.

 

Det var så häftigt att kunna se ut över hela New York och lite till när man stod där uppe. Jag vet inte hur högt uppe vi var, mer än att vi var på 69:e våningen. Vilket bara i sig låter svindlande högt. Häftig utsikt, bra sällskap och en kamera gjorde vistelsen där uppe på toppen helt underbar. Jag skulle kunna stå där uppe hur länge som helst och beundra de vyer man kan se därifrån. 

 

I de allra flesta filmer som utspelar sig i och runt omkring New York så dyker Grand Central Station upp lite här och var. Inbitna filmnördar som jag och Lovisa är var vi helt enkelt bara tvugna att promenera bort dit och få se den pampiga byggnaden med egna ögon. Jag säger då det, hade jag bott i New York hade jag spenderat mycket av min vakna tid där. Så himla fint var det, helt galet fint till och med! Verkligen som på film. Jag blev helt glad i kroppen och log som en tok när vi gick runt därinne, haha. 

 

Mitt inne i hjärtat av New York ligger det en stor park. Denna parken heter Central Park och är hur stor som helst. Vi gick nog inte ens genom hälften av parken, för det skulle ta mer än en dag, typ. Men vi gick en hel del i parken och ojojoj vad den är fin! Stor och fin och full av liv. Pensionärer som är ute och joggar, människor som är ute och går med barnvagnar eller sina hundar. Ungdommar som spelar fotboll på en gräsplätt eller ett kärlekspar som ligger och myser i det gröna gräset. Ja, i Central Park kan man se det mesta och lite där till. 

 

Den första heldagen vi var i New York så beslöt vi oss för att äta vår frukost mitt i parken. Det var riktigt mysigt och skönt att hitta en sval plats mitt i den varma staden. Dock var det oroväckande mörkt på himmeln just den dagen, men den andra gången vi var i parken så var det nästan jobbigt varmt och vi höll på att svimma av värme. Haha, men det är skönt när vädret inte är likadant hela tiden. 

 

Solen skiner, tröskan dånar, fåglarna kvittrar, vinden blåser i löven. Vad mer kan man egentligen begära av en sensommardag i Augusti? Okej, tröskan kunde låta lite mindre, men annars är det helt perfekt. 

 

Helgen som var spenderade jag tillsammans med min syster och två av våra kusiner i Falkenberg. Vi hade trott på fint väder och packat tunna kläder, men tji fick vi. Regn, blixtrar och åska. Det var vad vi fick. Men vi deppade inte ihop för det. Vi satt inne i förtältet och spelade kort och åt popcorn i mängder. Lite solande hann vi med, de tjugofem minutrarna som solen var framme, haha. Trots dåligt väder så hade vi det jätteroligt tillsammans. 

 

Jag är en sådan person som alltid gör allt i perioder. Jag tycker om olika saker för varje månad, jag fotar mycket en månad och läser mycket en annan. Det där med att jag hoppar mellan olika intressen kan nog vara för att jag har lite svårt att koncentrera mig på en sak för länge. Sen måste allt som jag gör gå fort, annars har jag tappat tålamodet redan innan jag börjat med saken. 

 

Nu har jag kommit in i en period när jag allt som oftast har med mig min trofasta tjänare, nämligen kameran. Den är för det mesta med hela tiden, men ibland orkar jag helt enkelt inte ta upp den så fort det är något. Ibland kan det vara skönt att minnas sakerna i huvudet istället för att se det på kort. Men nu vill jag föreviga det fina i den svenska sommaren, som snart försvinner ifrån oss. Innan vi vet ordet av det kommer det att ligga snö i tjocka lager på marken. Så det är lika bra att ta så mycket kort man orkar och kan på blommor och grönt gräs. 

 

Idag tog jag min kamera och med beslutsamma steg gick jag ner till ett av gärdena som omringar våran gård. Där spenderade jag några minuter med att fota det som växer på gärdet (sorry pappa, jag har glömt av vad det heter..) och jag fotade även min katt Trixie. En stege och en vattenkanna hjälpte mig att få de bästa korten och min egen prägel på några bilder med blommor som motiv. Så ta kameran och gå ut och fota allt som du ser och kommer åt, medans du kan. 

 

Bättre sent än aldrig brukar det ju heta, och det kan man säga att det är just nu. Jag har inte funnit orken att lägga in bilderna ifrån min studentbal här på bloggen, då jag är riktigt.. lat(!). Men nu har jag tagit mig i kragen och ska lägga upp de bilderna. 

 

Balen var en helt fantastiskt rolig upplevelse. Att få se alla så finklädda och alla de fina bilarna, det var riktigt roligt. Sen att det var lite långtråkigt och utdraget, det gör inget. Jag hade en rolig kväll/natt tillsammans med mina klasskompisar. Det var verkligen sista gången man kunde kalla dem för klasskompisar. För nu är vi bara kompisar :)!

 

Efter hoppande, skrikande och pekandes på kortegevagnen var det dags att åka hem. Men vart var min skjuts?! Jag stod och väntade, och väntade och väntade.. Ingen Ida så långt jag kunde skåda och mobilnätet låg helt nere då vi var rätt många i Skövde City som belastade masterna. Men till slut kom även jag hem. Hem till gården där det stod massor utav människor som väntade på mig. Har nog aldrig kännt mig så uppmärksammad förut. Gästerna fortsatte att komma och jag var tröttare än tröttast. 

 

Jag vill tacka alla de som tog sig tiden att komma till min student, det värmer verkligen riktigt mycket att veta att man har så många goa personer som bryr sig om mig! Tack :D

 

Och så kom vi till det ögonblicket som vi alla väntat på. The grand finale. Utspringet. Och oj oj OJ vad vi sprang ut. Vi sprang ut likt glada kor på grönbete. Vi sprang, dansade, hoppade, skrek, visslade, skrattade. När vi sedan hade sprungit ut, fick vi ställa oss nedanför rampen som vi sprang på och vänta tills de allra sista studenterna hade sprungit ut. Då sjöng vi Studentsången (ni vet den där; sjung om studentens lycklig dagar...) och sen släppte vi våra gula och blå ballonger och såg de flyga upp mot himmelen.

 

Sedan var det dags att leta upp sina nära och kära. Och det mina vänner, var rätt lätt. För de stod längst fram med en skylt med en tjurig Lisa på. Ingen missar den blicken liksom... Så jag fick massor av gosedjur, blommor och diverse andra interna skämtsaker hängda runt min hals. Massor av fotografier blev det, innan det var dags att bege sig in till kortegen som gick av stapeln inne i staden. Själva kortegen var riktigt rolig, dock fick min syster inga bilder på den, för det stod en jättelång person framför henne. Men jag har mina minnen kvar i alla fall!!

 

Efter den goda champagnefrukosten begav vi oss som sagt till skolan med buss. När vi väl kom fram till skolan var det dags för vår mentor att samla oss alla i klassrummet, vilket inte är en så lätt uppgift som man kan tro. Där fick vi lite saker hängda runt våra halsar och vi skrev i varandras mössor. Sen var det dags för fotografering av klassen, av en "riktig" fotograf. Efter det fick vi skynda oss in till matsalen där vi hade vår sista måltid tillsammans, om man nu ska låta sådär sentimental och drastisk.

 

Stipendium, fula bilder från ettan, god efterätt, tal från rektorn och elever, ballonger och jubel. Det är några ord som sammanfattar två timmar av lång väntan i matsalen, innan vi fick den äran att springa ut på scenen och dansa, skrika oss hesa och blåsa i visselpipor!

 

Tidigt på morgonen begav jag mig till Skövde för att fira in Studenten med en enormt god champagnefrukost med mina kära klasskamrater. Vi åt och drack tills vi nästan sprack, bokstavligt talat. Frukt och frallor så tidigt på morgonen är egentligen inte så gott, men för att hålla sig hela dagen så var man ju tvungen att i alla fall få i sig något. Efter frukosten promenerade vi i samlad trupp till bussen som skulle ta oss in till skolan, där firandet fortsatte.

 

Igår var det återigen dags för den årliga Klassfotbollen. Nu var det ju längesedan man själv fick vara med och spela, men titta kan man ju alltid göra. Jag var och tittade på min kompis lillebror som spelade i Mariestad. Vädret var över all förväntan, vi som trodde att det skulle regna. Och så kom det istället massor utav sol, så mycket att jag lyckades bränna mina axlar. Självklart var kameran med som vanligt, så jag och Felicia var inte syslolösa, haha. 

 

Jo, jag vet att jag har lagt upp en hel del bilder på min katt Trixie, men jag kan inte hjälpa det. Han är den enda som ställer upp på mina kort, utan att protestera! De andra i familjen springer undan direkt när jag kommer med kameran, men Trixie vill mer än gärna vara med på kort.. Ja, eller inte. Men han blir oftast helt suddig då han alltid ska röra på sig. Helst ska han nosa på kameran, även om han har sett den typ 1000gånger innan.

 

Som ni förstår så har jag varit på en roadtripp till Mariestad, eller det hoppas jag i alla fall att ni fattade. Vi (eller jag..) har haft en låång håltimme på ungefär 6 timmar, inte allt för roligt. Men när man har bil och kan ta sig lite överallt så är det riktigt roligt. Vi hade tänkt att vi skulle till Mariestad och äta glass, men vi åt pizza istället.. hehe. Allihopa hade kamerorna i högsta hugg och vi fotade allt och ingenting. 

 

I Måndags tog jag, Felicia och Moa en tur till de otroligt vackra Silverfallen, som inte ligger så långt bort från vår skola (ca 30 minuter med bil..). Där förevigade vi den Svenska vårens alla blommor och även en hel del vatten. 

 

Finaste Moa! :)